Patron ur på Glock 17.

Vådaskott

Varje gång vi kommer tillbaka till campen efter en patrull eller en escort gör vi patron ur på våra vapen. Magasinet tas ur, mekanismen spänns upp och man kontrollerar att ingen patron finns kvar i loppet. Slutligen blindavfyrar man vapnet i en uppsamlingslåda – i ofarlig riktning. Jag hölstrar min Glock och låter automatkarbinen hänga i slinga vid höften då ett skott går av precis bredvid mig. En soldat i min grupp skriker till och håller sig för ansiktet och benet. Det tar någon sekund innan jag får grepp om läget. Jag frågar med hög röst om någon är skadad samtidigt som jag griper tag i soldaten som skriker. Jag gör en första medicinsk bedömning – alla står upp, ingen verkar blöda, ”var tog skottet?” frågar jag. ”I lådan, i lådan.” Bra, ingen har blivit träffad, då är det att hantera eventuella hörselproblem, rapportskrivning och kamratstöd. Det tar fem sekunder att försäkra mig om att ingen är fysiskt skadad av splitter eller direktträff – pipan har enligt rutin varit riktad i ofarlig riktning vid blindavfyrningen, en mycket viktig åtgärd att följa. Skriket från soldaten är ett uttryck av chock och irritation. Hela dagen har gått hur bra som helst och personen som avfyrar vådaskottet är en mycket bra soldat. Tråkigt att något sådant här skall behöva hända, men det visar samtidigt på det allvarliga i att aldrig slappna av förrän patrullen, eskorten eller uppdraget är slutfört till 100 procent. Tyvärr kan vi nog räkna med att det här inte är det sista vådaskottet under missionen, men jag och soldaterna med mig under den här eskorten har i alla fall fått en påminnelse om vikten av noggrannhet och skärpa samt bärande av korrekt utrustning – inte minst hörselskydd. Även fast varje individ är ansvarig för sina respektive vapensystem ligger det också på mig som gruppchef att kontrollera att allt går rätt till. Jag funderar på vad jag skulle kunna gjort annorlunda men har inget bra svar. Klart är i alla fall att det inte skall hända min grupp igen.

Jag har fått brev och paket från Sverige. Tre försändelser ligger och väntar på mig på befälsrummet när jag kommer in för ordergivning. Ett från mamma, ett från pappa och ett från min flickvän. Skall bli mysigt att läsa innan jag lägger mig.

 

Kommentarer

  • 2010-01-20 skrev Lisa P och Katarina Å, Saltsjöbadens Samskola

    Hej Daniel,
    Förra veckan besökte vi Armémuseet och Utställningen Fredssoldater tillsammans med två klasser i årskurs 9. Våra elever har fått som uppgift att läsa och kommentera något av dina inlägg. Vi hoppas att du får lite spännande hälsningar att läsa!

    Själva tycker vi att det varit mycket intressant att läsa dina inlägg och studera dina fina bilder. Er uppgift i Afghanistan blir mycket mer verklig och levande för oss här hemma.

    Hälsningar
    Lisa P & Katarina Å,Saltsjöbadens Samskola

  • 2010-01-21 skrev Paulina T 9D, Saltsjöbadens Samskola

    Tänk så mycket som kan gå fel om man inte är närvarande hela tiden. Det måste kännas som helt annat liv. Kul att läsa om hur det verkligen är från en person som själv upplevt saker och inte bara i en historiebok. Ni gör ett jättebra jobb...

  • 2010-01-21 skrev Susanna K 9D, Saltsjöbadens Samskola

    Här i Sverige kan man inte fatta hur det verkligen är där nere, vissa saker ser man på tv men det är inte samma sak som att läsa det här. Du skriver väldigt intressant och man får en annan syn det. Det är även fina bilder! Ni gör ett bra jobb!

  • 2010-01-21 skrev Åsa R 9D, Saltsjöbadens Samskola

    Väldigt inressann blogg eftersom man får följa din vardag i Afghanistan. Händelsen som du berättar om visar att man alltid måste vara närvarande, för annars är det så mycket som kan gå fel.

  • 2010-01-21 skrev Victor 9D

    Hej o hå, tänk så det kan gå. Det är lite "roligt" att det kan gå så snett även fast man borde veta om att "risken" för att det fortfarande finns en kula i loppet alltid finns. Hur kommer det sig även att Sveries trupper har hamnat där nere i Afhanistan, det är egentligen inte vårat krig, eller? Hur ser du egentligen på Sveriges delaktighet? För om man nu ska vara där nere och "delta" i ett krig så borde man vara neutrala, inte sant? Det borde egentligen inte finnas någon "fiende" eller "vän" för er (även om ni antagligen är där för att hjälpa den Afhanska befolkningen) utan istället borde man enbart dela ut hjälpmedel för de som blivit drabbade, oavsett om det är de som är "de dåliga" eller vice versa, men det kan ju inte bli rätt, eller hur? ;) Dock förstår jag inte riktigt meningen med att skylla på en grupp folk på grund av ett krig, även fast de kanske inte har något med kriget att göra (egentligen). För man kan väl på något sätt tycka att det är fel att döda en annan människa, även om den har dödat någon annan (vilket personen borde få en "mentalkänga" i skallen för) eftersom att du/jag/vem som helst, har väl inte rätten att styra över någon annans liv. Gruppen du deltar i kallas antagligen "Fredssoldater" om jag förstått rätt, men kan man verkligen skapa fred genom att gå runt med lite vapen och glänsa i staden. Våld skapar väl ändå bara våld? I mitt fall skulle iaf inte jag känna mig särskilt trygg ifall det skulle vandra runt ett gäng soldater med vapen runt bröstet på stan, oavsett om de kallar sig Fredssoldater, Kungarna, Lingonsoldaterna eller något annat skumt.
    Min sista tanke är, be den svenska regeringen skicka ner lite äpplen och vatten och annat vettig till eran camp, inte till er dock, och gå sedan ut och dela ut detta till de som verkligen behöver det. När ni ändå håller på kan ni be dem sluta larva sig med folkets skattepengar för att upprätthålla FRA- och IPREDlagen och alla andra skumma lagar och börja använda de till något vettigare, till exempel billigare kollektivtrafik :)

    Det här var bara lite blanda tankar från mig, vet inte ens om jag håller med om allt själv så ta det inte allt för hårt ;)

    Lycka till i övrigt

  • 2010-01-22 skrev Ulrika 9D

    wow...det här är så otroligt häftigt att läsa. uppe i Sverige är det så himla svårt att fatta att det ens går att leva ett annat liv där man bär vapen. Det ligger oss inte riktigt för att ens tänka den tanken. Ni gör ett superbra jobb, keep it up!

  • 2010-01-28 skrev Anonym

    när jag bar vapen på jobbet slutade vi blindavfyra efter att vi bytte företag, polisen gör inte heller det. man kan ju säkra sitt vapen ändå utan att "skjuta micron"

  • 2010-02-04 skrev Daniel Jansson

    Hej på er, vad roligt att ni är en skolklass som följer bloggen, jag skall försöka svara på era och andras frågor så ofta jag hinner.

    Victor i 9D, tack för dina funderingar. Jag skall svara lite kort på en del av dina frågor.

    Sverige är inte i krig, däremot deltar vi i en konflikt som ibland är att likna vid krig. Det är viktigt att skilja på dessa juridiska termer då de styr hur och när våldsanvändningen får ske med mera. (Ett tips kan vara att läsa mer krigets lagar, folkrätt och Geneve-konventionen om ämnet intresserar dig).

    Den afghanska regeringen har bett FN om hjälp för att de inte klarar av att hantera situationen i landet ensamma. FN har i sin tur frågat Sverige och över 40 andra länder om de kan tänka sig att skicka trupp till Afghanistan och på så sätt hjälpa den afghanska regeringen. Sverige tackade ja för 10 år sedan och har sedan slutet av 2001 funnits i landets norra del tillsammans med finnar, norrmän och tyskar. Allt arbete som vi utför syftar till att skapa säkerhet för civilbefolkningen så att den lokala polisen och militären skall kunna arbeta med sina arbetsuppgifter utan att bli störda av bomber, beskjutningar och hot.

    Vi är ett militärt förband som arbetar med militära uppgifter - att med vapenmakt framtvinga ordning och säkerhet. Vi skapar förutsättningar för civila organisationer att bidra med det som de kan allra bäst - tex mat, vatten, utbildning och kläder. Båda organisationerna behövs och samarbetet måste fungera bra, därför har vi också en hel enhet på campen i Afghanistan som arbetar med just militär-civil samverkan.

    Gruppen som jag deltar i kallas inte för Fredssoldater. Vi är den Svenska utlandsstyrkan, eller FS18 (Fortsättningsstyrka nummer 18 i Afghanistan). Namnet Fredssoldater är namnet på Armémuseums utställning.

    Hoppas jag svarat på några av dina frågor. All lycka till med skolarbetet.

blog comments powered by Disqus