Medaljering.

Medaljceremoni vid stockholms Armémuseum

2010-12-16

Temperaturen låg runt noll grader, snöflingorna virvlade frisk utanför lägenheten när jag klev upp denna dag. Jag tog på mig min ökenuniform för sista gången som soldat i fortsättningsstyrka 19 och pulsade i snön till pendeltåget in till Stockholms City. Trots det "varma" vädret kände jag på mig att det skulle bli en kall ceremoni denna dag.

Mycket riktigt blev det så. Ökenuniform var inte ett optimalt klädval en dag som denna. Men med det i åtanke förstärkte nog de flesta sig med underställ eller motsvarande. Men när vi stod där så så jag några soldater som huttrade påtagligt mer än andra när vinden rev i kläderna på dom.

Hur som helst så var det trevligt att se sina kollegor igen även om det bara var några dagar sedan vi skiljdes åt. Man är ju van att se varandras nunor dagligen.
Själva ceremonin försöktes nog göras så "olidlig" som möjligt av våra talare, med tanke på vädret. Som vår Överste sa "Jag vet att ni vill in i värmen och träffa era anhöriga, så jag ska inte hålla ett av mina sedvanliga maratontal"

Överbefälhavare Sverker Göransson, Överste Gustav Fahl, Försvarsminister Sten Tolgfors och GeneralMajor Berndt Grundevik höll alla varsitt tal. Där man tackade oss för väl genomförd insats. Berömde oss för vårat oegostiska sätt att självmant utsätta sig för risker med viljan att göra afghanernas vardag säkrare. Men i ett större perspektiv också en insats för en säkrare värld.

För mig är det risker värda att ta, och jag kände mig stolt där jag stod minuterna senare och tog emot medaljen från GeneralMajor Berndt Grundevik. Som tillsammans med Sverker Göransson och Gustav Fahl personligen tog varje enskild soldat i hand och tackade för ett bra jobb och välkomnade oss hem.
Talarna gav sina extra tack till våra skadade kollegor och självklart också stupade Kenneth Wallin. Och det värmde oss extra i denna kalla blåsten med de ca 800 anhörigas varma applåder.

Det är lätt för mig att säga att det är värt riskerna man tar som står där oskadd, så visst tänker man till och funderar på om jag skulle det tycka det var värt riskerna om det var jag som satt där i rullstol utan ben? Jag ville fråga vad dom mest illa skadade tyckte, men fann mig aldrig tillfälle eller tillräckligt med mod för att ta reda på det.
Nu är FS19 historia och vi ska alla återgå till våra normala liv här hemma. Därmed blir detta mitt sista inlägg i denna blogg.

Så till sist till jag tacka alla er som följt bloggen, alla som uppskattat vad jag skrivit, alla ni som gett mig positiv feedback/kritik. Och tack till alla er som personligen kommit fram och visat er uppskattning. Det uppskattar JAG väldigt mycket. Då anledningen till att jag tackade ja till denna uppgift var att få er där hemma att lättare kunna följa vad som händer oss som är på plats. Och till er som krävt att denna blogg skall stängas ned vill jag bara säga en sak. Tänk om!
Tack till Armémuseum! Jag hoppas verkligen ni får tag på en ny skribent för FS20 snart. För nu är det jag som är anhörig på hemmaplan.

Over and out

 

Kommentarer

  • 2010-12-17 skrev Andrée Persson

    Det har verkligen varit ett sant nöje att läsa din blogg, hoppas det civila livet går snabbt att anpassa sig till igen!

  • 2010-12-17 skrev Thomas

    Har följt din blogg noga och tackar för ditt enkla å raka sätt beskriva vardagen. Nån dag när familjesituationen passar så skall jag iväg och hjälpa andra. God jul o välkommen hem.

  • 2010-12-17 skrev Roger Klang

    Jag vill tacka dig och dina kamrater för allt ni har gjort för Sverige (även om ni inte vet om det) och för det afghanska folket, i synnerhet kvinnornas och flickebarnens situation som tack vare er är mångfalt bättre än den annars skulle ha varit!

    Mvh Roger Klang

  • 2010-12-19 skrev Christina & Lars

    Tack för din blogg. Vi har följt dina inlägg noga. Det har känts bra för oss anhöriga att få veta hur ert liv har varit. Lycka till i fortsättningen.
    M.v.h.

  • 2011-02-06 skrev Linda

    Tack det har varit mycket intressant att läsa dina inlägg. Det har hjälpt oss här hemma att förstå er lite bättre, om vad som händer och sker där nere. Lycka till med fortsättningen här på hemma plan.

  • 2011-03-02 skrev Lars Johansson

    Dom trodde att dom skulle komma hem som hjältar, och så kommer dom hem som mördare.

  • 2011-03-09 skrev Jozzan

    var intressant att läsa din blogg =)

blog comments powered by Disqus