Att spela fotboll med en sten är hur självklart som helst. Nästa gång skall vi ta med en riktig fotboll som vi kan ge bort.

Fotbollsmatch med barnen

Vi rullar ut med vagnarna för att undersöka möjliga landningsplatser för helikoptrar – ett arbete som också gjorts tidigare men då det byggs mycket nya hus i området ändrar sig miljön snabbt. I ett land med svag institutionell historia finns inget Lantmäteri att konsultera för kartor eller ägarförhållanden till mark – här ligger allt sådant arbete hos Försvarsmakten att lösa och vi ritar våra egna kartor. Det är soligt och varmt medan sex springande barn följer vår väg genom den hårda leran mellan pågående byggprojekt och djupa raviner. Stämningen är lugn, människor vinkar och är glada. Via radio får vi order att göra en observationshalt och jag och en av mina soldater passar på att bekanta oss lite med barnen. Vi gör avsittning och letar fram en någorlunda rund sten som vi pedagogiskt sparkar till för att övertyga dem att kanske vilja vara med på en spontan fotbollsmatch. Efter några sekunder har ungarna byggt två mål av lerhögar och delat upp oss i lag – det är bara att börja spela. Iförd stridsutrustning och med vapen hängande längs sidan blir matchen jobbigare än jag tänkt mig. En pojke utmärker sig och visar mer än gärna upp sina överstegsfinter som jag låtsas gå på tre gånger i rad. Vi skrattar tillsammans och jag försöker förgäves passa till den lilla flickan som står bredvid och passivt ser på. Det finns inget utrymme för henne, pojkarna har tagit över planen.

Vi spelar i tio minuter och tackar varandra för en god match, solen hettar, svetten rinner och vi är törstiga. I det här läget är det svårt att hålla sig till regelboken – men att inte bjuda barnen på en varsin flaska vatten skulle kännas direkt fel. Vi har stora mängder vatten i vagnen och kan utan vidare ge bort en flaska till var och en – ett beteende som på plats verkar hur självklart som helst men som sett ur ett längre perspektiv kan få negativa konsekvenser. Om barnen tar för givet att vi delar ut vatten med jämna mellanrum finns risken att de kommer försöka stoppa oss och tigga av oss varje gång vi eller något annat ISAF-fordon passerar genom byarna. Rykten sprids fort även i Afghanistan och vi är ingen biståndsorganisation och skall heller inte utföra sådana uppgifter. Vad händer om vi kör över ett barn som klättrat upp på vagnen i tron om att denna skall få vatten och mat? Det är lätt att leva i stunden och ge efter för de omedelbara humanitära behoven som vi ställs inför men det är viktigt att ha den stora bilden klar för sig – vi står för säkerheten och andra aktörer administrerar biståndet. Ändå väljer vi att bryta mot rekommendationerna. Sju minuter efter att vi gett bort vattenflaskor till våra fotbollskollegor kommer det mycket riktigt springande 30 barn och ungdomar mot vår vagn – ryktet har gått. Den fridfulla stämningen med sex barn som dricker vatten i solen och fotograferas tillsammans med oss är som bortblåst. Mot 40 ungdomar har vi inte längre kontroll och vi gör snabbt uppsittning. Det sista jag gör innan bakdörren stängs på vagnen är att jag med stor kraft knuffar bort en kille i 15-årsåldern som försöker ta sig in i bakutrymmet på stridsfordonet.

 

Kommentarer

  • 2010-01-11 skrev Aspen

    "...överstegsfinter som jag LÅTSAS GÅ PÅ tre gånger i rad."

    Yeah, right! =)

    Skönt att läsa om den här situationen som var lite mer avspänd än den du beskrev senast. Ha det!

  • 2010-01-11 skrev Jörn

    Intressant, verkligen sådant man inte tänker på här hemma. Hur är situationen med vatten i den här regionen för befolkningen? och förekommer det att vatten blir en bricka i maktspelet?

  • 2010-01-11 skrev Fredrik Hallgren

    Då kanske jag inte ska skicka ner några fotbollar till er?

  • 2010-01-12 skrev Mereoni

    Det ät mycket intressant att läsa dina rapporteringar.
    Tänker på dig varje dag och hoppas att ni fortsätter att "göra skillnad."

  • 2010-01-21 skrev josefina9e

    Mycket intressant. Tänk, utan att man förstår vad den andra säger kan man ändå kommunicera genom ett spel, en sport. Det har t o m funnits en reklam där de säger "Ge ett barn en fotboll och de börjar spela." Det här är verkligen ett bra exempel på något som kopplar samman och relaterar människor, trots olika nationalitet, språk och religion. En rolig lek där alla kan vara tillsammans.

    Men sen kan det ändras så fort. Något som känns så självklart som att bjuda några turstiga barn på vatten kan snabbt leda från gemenskap till blodigt allvar. För det är livsnödvändigheter som vatten som skiljer ex oss i Sverige från de i Afghanistan. Vi får vatten ur kranar, och tar det nästan förgivet, medan de inte har något alls. Den goda gärningen ledde till en björntjänst där någon kanske kunde blivit skadad. Det är verkligen något lärorikt för alla.

    Keep up the good work! :D

  • 2010-01-21 skrev Mahab9e

    Ett mycket fint exempel på gemenskap. Jag håller med Josefin i väldigt många saker. Att det är ett bra sätt att kommunicera.

    Alla barn i u-länderna med särskilda behov har en dröm om att spela fotboll´eller få en leksak, men vid detta tillfälle så valde ni en sten.
    Bra jobbat! :D

  • 2010-01-21 skrev Linda CR 9D

    Man märker verkligen att det är det här ni jobbar för. Att alla människor ska kunna när som helst, var som helst kunna sparka en fotboll och starta ett fredligt spel och mycket mer. Genom att vinna barnens förtroende så här kan också vara positivt i framtiden eftersom det är dom som är framtiden. Ni kanske har gett en flaska vatten till den nästa ledaren i Afganistan som kommer att tacka alla fredssoldater under hans barndom som hjälpte landet till fred. Medan att agera fel i liknande lägen kan leda till det motsatta.

    Fortsätt att jobba som ni gör så kommer ni att göra skillnad, kanske inte för hela landet men många människor.

  • 2010-01-21 skrev Hanna BB 9D

    Det är jättehäftigt att Sverige bidrar på det här sättet i länder som ligger så långt borta. Det är ingen självklarhet, men en perfekt värld är en värld där alla hjälper varandra och bryr sig om varandra. Det här kan ju ändå vara ett steg på vägen.

    Jag tycker att det är jättemodigt att åka ner som fredssoldat till ett land i obalans. Man utsätter sig för fara för att hjälpa andra. Sådana människor är verkliga förebilder. Det är otroligt beundransvärt.

    Det måste vara en superhärlig känsla att veta att man kan glädja och hjälpa, till exempel barnen, men även andra människor, med mycket små medel. Att veta att man gör skillnad.

    Jättebra jobbat, fortsätt så!

  • 2010-01-21 skrev Zeinebm9e

    Hej!
    Det är otroligt att ni kan göra det bästa av situationen. Även fast ni inte har en fotboll så kan ni ha roligt ändå genom att ta något som fromar sig som en boll och gör de bästa av situationen. Det är underbart för barnen att de kan ha roligt någon stund under dagen och att de kan slappna av och inte behöva oroa sig för saker utan vara just meningen Barn.

    Här hemma i Sverige och i andra i-länder sitter vi och klagar över saker vi inte har. Vi kanske har en fotboll men vi vill ändå ha den nyaste och mordernaste. Samtidigt är blir barnen på andra sidan jorden glada för det minsta lilla dem kan få.

    Bra jobb!:D

blog comments powered by Disqus