Översten håller ett kort tal innan vi skålar in det nya året.

Det är tydligen nyårsafton

Det är en av de varmaste dagarna sedan vi kom ner hit för drygt en månad sedan. Jag sitter i T-shirt och solar samtidigt som jag reviderar postinstruktionen och förbättrar rutinerna inför nästa gång vi skall bemanna vakten. I solen är det säkert 20 grader varmt men känner man efter riktigt noga finns det en liten antydan till kyla i den svala brisen som fläktar mellan barackerna. Det är en märklig känsla att sitta i Afghanistan under nyårsafton, en dag som annars brukar förknippas med långa middagar, familj, champagne och minusgrader.

Köket bjuder oss på en trevligt komponerad nyårssupé med hummer, vällagad anka samt glass. De personer som anser sig kunna dricka ett glas vin eller en öl i tjänsten gör det – men det gäller givetvis inte oss som har ansvar över vakten och dessutom har beredskap om våra kollegor behöver undsättning där ute. Middagen är stressig då posttjänsten måste lösas parallellt och ankan hinner tyvärr inte avnjutas i den takt den borde.

På väggen i matsalen sitter nyårshälsningar uppsatta från anhörigbloggen och på den första lappen som jag läser finns en hälsning till mig från min fina flickvän hemma i Sverige. Det värmer i hjärtat att hon tänker på mig och jag har dåligt samvete att jag ännu inte skickat någon julklapp till henne. Tiden har bara försvunnit och det finns alltid någon ny uppgift att lägga sin tid på. Jag skall försöka få iväg paketet med posten under nästa vecka.

Strax före midnatt samlas vi på Flaggplan och översten håller ett kort tal, det skålas och långt bort i fjärran tänds himlen upp av signalraketer och närlys – det är förmodligen tyskarna som skjuter upp lite gammal ammunition. Det känns ändå inte som att det är fyrverkerierna jag saknar mest – vi får vår beskärda del av krut och smällar ändå, det man saknar är familj, vänner och kanske lite snö och minusgrader.

2009 blir 2010 och ännu en vanlig dag passerar i landet långt borta.
Det är nyårsafton i Afghanistan.

 

Kommentarer

  • 2010-01-01 skrev Agne

    Gott nytt Daniel, var rädd om dig du också, för det är vi!!
    //Agne

blog comments powered by Disqus